Helena-Reet: Semester (del 5) – Punkterat däck, Marilyn Kerro och Hans H. Luik samt konsultation med rabbi om förnimmelsen av andar

17 Jul, 2017 by Helena-Reet Ennet

Print this article Font size -16+

OHMYGOSSIP – Redan del 5 – det känns lite konstigt även för mig. Hur länge kommer jag att ge er tankar om vad som kommer bakom ett eller annat skogsparti eller vilka känslor en eller annan åker väcker hos mig. Hahaha. Den känslan var för mig så mycket större, viktigare och mer verklig än till exempel köpet av en fastighet i Los Angeles som kostar mer än 10 miljoner. Som jag har sagt tidigare – pengar och känslor är två skilda saker i livet!

Med åldern och erfarenheten inser människor att de även vill få mer klarhet – i synnerhet klarhet i vad som hänt förr i tiden. Min storasyster har som sin hjärtefråga att gräva ner sig så långt ner i historien som möjligt – därför har hon anlitat duktiga genealoger och sakkunniga för att göra ett grundligt släktträd. Hit in tills har hon gjort och forskat släktträd på pappas sida så grundligt att det är en av de mest grundliga och dokumenterade historiekällorna i Estland, och det finns även offentligt tillgängligt på Geni-siten. Tack vare min systers släktforskning har vi hittat överraskande släktband – till exempel avlägsna släktingar Roht, Leibach, Leipalu och Kerro (i Estland och Ryssland berömda förfäder till häxtjejen Marilyn Kerro… jag nämnder dem därför att vår släkt har massor med människor starka känslor för platser och människor) och en av Estlands mest berömda, rikaste och inom mitt område (media) en av de mest betydelsefulla männen – Hans H. Luik, som är till och med kusin ett par generationer tillbaka! Vi visste inte heller tidigare att politiker som heter Helme är våra släktingar. Människor håller kontakt och känner vanligen till bara de närmaste släktingarna i släktträdet, och egentligen spelar det ingen roll, för till sist är alla någons släkting, kusiner eller makens släktingar, men trots det är det kul att få reda på hur släktträdet utvecklar sig.

Till exempel publicerade Postimees-tidningen nyligen en berättelse om att Estlands förmodligen äldsta invånare var Maria Tomson (född Maria Geelman, 27 december 1853 i Aru kommun, Tartumaa – 26 april 1966 Hostre), som blev 112 år, tre månader och 29 dagar gammal.

Till det vill jag säga att tidningen har bristande kunskaper… i vår släkt har det funnits en som blev 112 år gammal – det finns dokumenterat i kyrkböckerna. Husbonde på Pojo gård Tohver från Suure-Jaani härad (tillhörande Jaska herrgård) föddes 1607 och dog 23.1.1719. Vart vill jag komma med denna berättelse? Nå, givetvis till detta: Den som inte känner till den gångna tiden, lever utan framtid – Juha Liivis värdefulla ord. Det är mycket intressant att hitta förfäder som man inte haft en aning om tidigare.

Men nu fortsätter jag semesterberättelsen. Vi övernattade på Skogsgården Männiku i Intsu by i Viljandi. Vi gillade ställen starkt, mycket starkt och jag rekommenderar detta ställe för alla helhjärtat! Vid inskrivning på vanliga hotell görs en kopia på passet, man fyller i en massa papper så betalade man i detta ställe och det var allt (bara 20 euro per natt och person)! Så enkelt och lätt, och sådan tillit till besökarna. Behagligt! Jag är fortfarande förtjust i stället och återvänder dit förmodligen nästa vecka – denna gång med två systrar – både en yngre och en äldre!!!

Som ni vet hände det konstiga, överraskande och i mångas ögon sällsynta händelser under min endags semester och det är svårt att hitta enkla svar och förklaringar. Det är inte varje dag man träffar på spöken, det spökar inte på varje plats och varje människa är inte mottaglig för andar… Det är någoting som jag fortfarande söker svar på. Just nu kan jag säga er att vår släkt har haft många sådana upplevelser, och till och med för många för att det skulle kännas på något sätt ovanligt. Bland mina förfäder har det funnits många naturmänniskor – personer som har läst naturen som en öppen bok – och på alla tänkbara sätt. Människor som förnimmer naturfenomen, som läser naturens tecken och som andas i samklang med naturen är mycket starka – de har en ovanlig kraft och förmåga. Jag vill inte kalla det häxkonst eller att vara klärvoajant men i verkligheten är det av sin karaktär och sitt resultat även mäktigare och starkare än denna nämnda övernaturliga förmåga. Med dessa kunskaper och konster kan man både bota, se händelser och läsa betydelsen av det redan skedda. Men på tal om mig själv så har jag hållit mig borta från sådant – både från klärvoajanter, att se naturtecken och känna energier – medvetet! Ändå när jag släpper taget börjar det hända saker. För mig är det inga undantag att förstå och tolka drömmar, känna av platser och energier och se i ”backspegeln” till gången tid. Efter förra veckans händelser vände jag mig till en rabbi för att hitta klarare svar på det som hänt. Jag kan säga er att jag fick ett svar – det är ingalunda negativt, men för mig överraskande, och jag känner inte just nu att jag vill eller kan dela det med en större läsekrets. Varje sak har sin tid! Jag måste få smälta denna kunskap ett tag till!

Men låt oss sluta med semesterbeskrivningen för denna gång. På morgonen hade jag punktering på min bil och det är ett tecken som är nog för att hindra mig att berätta mer om äventyret i Viljandi. Trafikservice som kom till plats på en halvtimme bytte däcket, och den kritiska situationen var löst. Efter det besökte vi även Ramsi, Heimtali, Puiatu, Matsimaa och Kõpu och körde tillbaka till Viljandi. Vi njöt av bakelser och kaffe på caféet i Viljandi, och vi körde tillbaka hem. Jag hade upplevt under min 24 timmars semester mer än under en veckas resa. Jag har planer på att hitta tid i framtiden för mig själv – för att kunna göra ett bra jobb, måste man även kunna vila – även om semestern skulle vara enbart 24 timmar!