Helena-Reet: De som flyger högt borde vara beredda på att falla högt

13 Jan, 2018 by Helena-Reet Ennet

Print this article Font size -16+

OHMYGOSSIP – Jag har ridit på en våg ett tag och jag måste erkänna att efter varje framgång kommer ett bakslag. Flygplan som flyger högt måste någon gång landa för att tanka, för att bara flyga högt är helt enkelt inte möjligt i längden. Det är samma sak med mig. Jag gör själv lika mycket och lika framgångsrikt arbete som i många mediepublikationer görs av nästan en hel redaktion.

Det samma gäller även våra andra medhjälpare – vi har gjort det omöjliga – med ett ovanligt litet team har vi gjort OHMYGOSSIP till en stor skandinavisk mediekoncern och gjort den till en av de mest kända nöjessidorna i världen. Vi är kända i Estland, vi är på TOP-listan på de mest kända publikationerna i Skandinavien och vi är kända i Brasilien och Amerika.

Nu när vi tillhör NordenBladet har vi för optimal ekonomi stängt nästan tio skandinaviska redaktioner och vi försöker fortsätta arbetet även med samarbetet NordenBladet + OHMYGOSSIP – med framgångsnyckeln, trollorden och lösenordet Helena-Reet. Helena-Reet är en trollkonstnär som smidigt löser allting och alla problem. Jag har kommit till en punkt då jag känner att jag har gett för mycket – jag har svikit mitt liv och privatliv. Förstå mig inte fel, jag älskar mitt jobb och njuter av det fullt och helt, men som människa och kvinna känner jag att det finns även någonting annat. Min relation till min man går på svag is, mina nerver och min kapacitet har sannolikt varit nära den mänskliga gränsen – gränsen där människan känner att det är tid att även få något, inte bara ge.

Att få och ge är nu ämnen som jag vill tala om. Många människor missförstod mitt förra inslag (läs HÄR). Jag fick rekordmånga feedback och jag försöker nu svara på en och samma gång till er alla – jag hatar inte fattiga människor… och jag är inte ofantligt rik… jag hatar förhållningssättet till fattigt liv och tankesätt. Jag hatar människor, som sprider negativism och slår sönder andras drömmar, människor som drar andra med sig till botten i stället för att hjälpa dem framåt. Människor, som slukar andras energi och tid och som vill rida på andras arbete. Jag hatar sådana fattiga människor som inte ger någonting, men som har handen utsträckt långt framför för att ta från andra och därefter även såra och förlöjliga dem. Jag hatar människor som inte har moral, samvete och andra sådana egenskaper (min mor skulle kunna fortsätta med listan i timmar…). Det finns gott om människor som är ekonomiskt fattiga, men andligen rika. Pengar betyder inte rikedom. Pengar betyder egendom. Rik kan en människa vara som lever utan en cent men lever andligen, och även sådan kan vara fattig som har en spolknopp i guld på toalettstolen.

Men jag återvänder till framgång och bakslag. Jag känner att jag har kommit till en punkt där jag förstör mig själv och mina närstående, jag håller på att bli just sådan ovan kritiserad fattig och bitter människa – en sådan som sprider skit och depression (Excusez-moi!), om man inte snarast ändrat något i sitt eget liv. Jag vill inte vara en lite småaktig och obefintlig fluga, jag vill inte vara en bitter fattig och dålig människa vars energi riktar sig till att se dåliga saker i stället för goda – ja, just detta har på senare tid hänt med mig. Jag ser bara dåliga saker och låter bli att se de goda, och jag sårar andra, som inte förtjänar det. I världen skadar ingen människa andra så mycket som sig själv med egen negativism. Negativismen dödar både människan själv och vännerna runt omkring. Jag kommit till en punkt då jag måste erkänna för mig själv att jag har kommit till en återvändsgränd, jag behöver en ny början, jag behöver semester, jag behöver erkännande och sannolikt även en riktig … ah, det får jag behålla för mig själv.

Till dem som jag sårat, förlåt mig. I varje fall försöker jag förbättra mig själv och inte förbli ett sådant bittert och överarbetat skit (Désolé encore!) som jag varit på senare tid.