Helena-Reet: Två dagars resa till Setomaa och södra Estland + intressant boende, fotboll och häxkonst – FÄNGSLANDE RESVÄG! (VOL 2)

17 Aug, 2018 by Helena-Reet Ennet

Print this article Font size -16+

OHMYGOSSIP – Jag fortsätter texten om en tvådagars resa till Setomaa och södra Estland (läs den första delen HÄR). Jag var i min reseblogg mitt i Saatse – det är en liten estnisk by längs den ryska gränsen. Klockan var redan över fem, och den enda lilla affären i den lilla byn Saatse var redan stängd. Det vållade oss stora bekymmer för att vi visste att matställena kanske inte fanns längs vägen, och vi ville köpa mat och dryck till kvällen. Vi körde till Saatse by centrum och museum, men även de var stängda. Det konstiga var att vi inte såg en enda människa på gården eller i hela byn, inte en enda!

Byn var mycket liten – byns centrum, museum, en liten affär, några gårdsplaner, en kyrka och en begravningsplats. Den sistnämnda borde man inte besöka på kvällningen med den yngre dottern Ivanka Shoshana (10) (speciellt eftersom ingen närstående ligger begravd där), det gjorde henne rastlös. Vi besökte nyligen en begravning, likaså besökte vi med barnen Viljandi kyrkogård – det hade möjligen blivit för mycket dödstema – Ivanka är fortfarande liten och förstår inte så mycket om det. Besöket fick henne lite ur balans och efteråt ångrade jag det. Samtidigt vet jag, att det inte går att uppfostra henne i ”en rosa bubbla” – även om hon är autistisk hoppas jag, att hon fick se och uppleva så mycket som möjligt på samma sätt som vanliga barn. Livet är liv och det innefattar också döden.

Efter besöket i Saatse kände vi, att vi ville övernatta någonstans och tillbringa kvällen i lugn och ro – det kändes som om vi hade snurrat runt tillräckligt. Men eftersom vi var “i öknen” och i en liten by, hittade vi ingenting kilometer efter kilometer – igen affär, inga hus, utan att tala om övernattningsmöjligheter. Vi började känna ängslan, för det började bli kväll när vi åkte runt i bilen. Plötsligt hade vi kommit till gränsen vid gränsstationen i Koidula mellan Estland och Lettland. Vi skyndade framåt – det enda målet var att hitta en affär och ett övernattningsställe. Trots tröttheten fanns känslorna på ytan och vi gillade besöket i Setomaa. Hos mig väcktes ett större intresse för Setomaa när jag besökte turism mässan Tourest 2018 i Tallinn med min dotter Estella Elisheva för att skriva en artikel till NordenBladet om turistmål i Estland (se mer HÄR). Vi träffade så många underbara människor och representanter för byföreningar där. Ett namn som ploppar upp på en gång är Elin Priks (på bilden längst ut till höger) – mycket livlig och engagerad kvinna, som utvecklar turismen i Setomaa. Hon berättade så mycket intressant om Setomaa och senare på Facebook inbjöd hon mig till Setomaa på besök. Så varm vänskap passerar inte obemärkt! 🙂

Det tog inte lång tid när det mitt i ingenstans dök upp Orava A&O matbutik och några kilometer in i skogen gömd Väike-Orava semesterort (Orava by, Põlvamaa). Vi ringde med en telefon som anvisades på skylten vid vägen och reserverade ett rum. Tio minuter senare kom semesterortens värdinna och värd gav oss nycklarna – vi var de enda gästerna på det stora, pittoreska området. Vi tände brasan i öppna spisen och satte oss ner på bottenvåningen för att titta på tv och njuta av middagen – precis vid den tidpunkt vi var där spelade England mot Colombia i fotbolls VM den 3 juli).

Ofta när jag berättar om Estland eller om övernattningsmöjligheterna i Estland för svenska, norska eller finska medarbetare i NordenBladet, lyssnar de på mina berättelser som om de var ”sagor från ett drömland”. Estland är ett underland! En del ställen är det sorgligt, eftersom många människor som bor på landet har ytterst lite pengar, men i allmänhet tilltalande – för det finns ingen så vacker natur och inga så rättvisa människor som på den estniska landsbygden. Jag tröttnar inte på att lovorda dem! Jag har rest en hel del i de nordiska länderna, besökt orter på landsbygden, talat med folk, lyssna på deras problem och blivit glad över deras prestationer – när man reser runt öppnas en helt ny värld framför dig, det väcker helt nya tankar och även bekymmer och glädjeämnen.

Vårt boende kostar sammanlagt 25 euro för oss tre – vi hade en två vånings villa och ca 10 000 – 15 000+ kvadratmeter anlagd trädgård runt omkring oss. Det fanns ingen speciell lyx, men allt var rent och fungerande och LUGNT! Vi tänkte för oss själva att enbart gräsklippningen på den där tomten kräver så mycket arbete och skötsel, utan att tala om att städa bastu och hus osv. Mycket prisvärd, mycket tyst, så mycket variation! Särskilt lämplig för dem som vill undvika bullret i staden. Eftersom vi inte hade kontanter, kom vi överens om att lämna pengar på morgonen i Orava butik – så mycket litar goda människor på främlingar i södra Estland. Inga kopior på pass och andra trista sysslor. Rörande in i hjärteroten!

Vi tittade på fotboll. Det fanns två matcher i fotbolls-VM och de sista kvartsfinalerna. Sverige förlorade mot Schweiz 1: 0 och England hade match mot Colombia och spelet var 1:1 men avgjordes med straffsparkar 4:3! Den senare tippade vi på. Egentligen förtrollade vi – hahaha … men jag berättar inte om det idag. Liksom jag har min syster också stark förmåga som medium och häxa, och de är särskilt starka när vi är eller gör något tillsammans. Ibland är det trevligt, ibland rent av skrämmande, för så konstigt som det är (även när vi inte vill ha det) kan vi se och förändra framtiden, i många fall läsa andras tankar, behärska energi, se aura. Ibland är jag rädd för det, ibland försöker jag ignorera det, ibland ser jag det helt enkelt som en del av mitt liv.

Jag nattade Ivanka Shoshanan ungefär klockan tio och när hon hade somnat, småpratade min syster och jag i timmar …

När vi lämnade pengar för övernattningen i Orava butik styrde vi mot Võru. Magarna var tomma, men snart hittade vi ett litet och trevligt café. Dess namn var kanske “Muffin Café” om jag inte missminner mig. Caféet är ok, men jag tycker att Võru är en mycket ful plats – jag menar centrumområdet. Inget speciellt, inget intressant. Vanligtvis är småstäder vackra och speciella – men jag finner Võru absolut intetsägande. Däremot är stadens omgivning – Haanja, Rõuge osv…. de vackraste platserna i Estland!

Från Võru tog vi riktning mot Otepää och Pühajärve.

Otepää är återigen en otroligt vacker plats. I Otepää finns liv under alla årstiderna – under den snörika perioden får staden titeln vinterhuvudstad, medan på sommaren lockar staden med backiga skogsstigar och sjöar.

Möjligheterna till aktiv semester är obegränsade här som är en av de mest kända vintersportanläggningarna i Balticum och Norden. Här finns möjlighet till längdskidåkare, slalomåkare, snowboardåkare, snöskotrar, kälkåkare och även vandrare (i snöig terräng). Vi tog en bensträckare, Ivanka lekte lite, min syster hämtade sina söner från ett sportläger och sedan åkte vi genom Tartu var och en till sitt eget hem. Toppen! Bilresor har nyligen blivit mina obestridliga favoriter – de kräver inte mycket tid och är ett trevligt avbrott på vanliga arbetsdagar.

I september och oktober kommer jag att göra ett längre besök på NordenBladet olika kontor och en rundtur i Finland – jag vill ta med mig på arbetsresan Estella Elisheva (12) och Ivanka Shoshana (10). Men om allt detta i kommande bloggar! Kram på er och jag önskar er en god fortsättning på augusti!